OP Big Spender

Lugnt. Inryckning. Fylla i papper. Hämta utrustning. Dela in i grupper och plutoner. Hälsa på sina kompisar. Som början på vilken övning som helst.

DSC_8688

Sen slutar likheterna. Men ungdomarna vet inte om det än. Det börjar med marsch ut till stridsbyn i Gravljunga. Där påbörjas spaning in mot byn. Efter ett tag går plutonerna in och fortsätter spaningen mot speciella punkter inuti byn. Inga fiender finns på plats så ungdomarna börjar göra i ordning sin förläggning. Nu kan de äntligen få i sig lite mat också. Några hinner somna medan andra bara har ena foten i sömnens rike. Fienden har tagit sig in i byn och ungdomarna rycks ur sin sömn. Det är bara att få ihop all sin packning så fort de kan och ge sig av från byn. Klockan är nu ungefär tre på natten. Det beslutas att plutonerna ska förflytta sig mot Björka övningsfält. Det är bara att andas djupt och ge sig iväg. Fienden är dem tätt i hälarna men till slut lyckas de lämna dem bakom sig. Nu väntar en lång och jobbig marsch på drygt 1,5 mil. Det tar sin tid. De får stanna och ta en paus då och då. Klockan är nästan nio på morgonen när de kommer fram till Björka. Här är uppgiften att bedriva spaning mot en by som ligger inne på området. Det är någon form av aktivitet där och det behövs underrättelser. Detta blir ungdomarnas lott. Plutonerna tilldelas områden från vilka de ska bedriva sin spaning. De täcker totalt upp hela byns bredd. En bit bort från varje observationspost har de sin förläggning. I den är det ganska tyst. De ungdomar som finns där har slocknat inuti vindskyddet som de byggde upp när de först kom dit. I närheten har de gjort upp en värmande eld. Underrättelserna de inhämtar hjälper övriga trupper att formera en plan för hur de ska driva ut fienden från byn. Ungdomarna samlas runt en stridande gupp bestående av riktiga soldater och får höra hur deras ordergivning går till och får se hur den information de har plockat fram är ovärderlig för planens utformning. De får på riktigt känna att det stundtals tråkiga arbete de utför under många timmar är helt avgörande för om vi ska lyckas med den stora uppgiften som ligger framför soldaterna nu. Soldaterna åker iväg med sina fordon. Kvar på plats finns en radio där ungdomarna kan höra hur striden leds och hur byn bit för bit tas ur fiendens händer. De kan även höra på avstånd hur striden förflyttar sig genom byn.

DSC_8691

Fienden drevs ur byn. Soldaterna har återvänt från sitt lyckade uppdrag. Det är nu dags att ungdomarna förflyttar sig tillbaka till P7. De slipper dock fotmarsch den här gången och hämtas upp av tre terrängbil 20. En bit ifrån regementet gör de avsittning för att gå den sista biten in. Från ingenstans dyker fienden upp. Det blir skador. I totalt mörker, endast upplysta av sporadiska lysraketer som fienden skickar upp, måste de hitta sina skadade och transportera dem ut ur riskzonen, sätta ihop bårar och sedan i högsta möjliga hastighet bära de skadade bort till regementet som ligger en dryg kilometer bort. Detta är stressigt. Under hela momentet finns instruktörer runt dem som stressar och pressar. Stresskonen syns på långt avstånd. De får jobba som de aldrig har jobbat förut. Man kan se smärtan i deras ansikten när deras muskler fylls upp av mer och mer mjölksyra. Men detta gör inte att de ger upp. Med järnvilja kämpar de sig fram till slutmålet där de sedan fortsätter ta hand om sina skadade. Efter en stund avbryts momentet och de får ställa upp samlat i sina plutoner. Där får de reda på att läget är jobbigt och att de måste tillbaka till Björka. Det var lite för mörkt för att se deras ansikten och det var kanske tur det. Men trots detta var det ingen som signalerade att de ville ge upp. Efter denna plötsliga chock avbröts dock övningen för dagen och alla kunde slappna av.

DSC_8728

Som belöning fick de frossa på tacobuffé i matsalen. Det var en och annan som somnade på sin stol under middagen. Nästa dag bjöd på lugnare verksamhet. Ungdomarna tog sig ner till motorområdet där de fick bekanta sig med två versioner av stridsfordon 90. Klämma, känna, provsitta, fråga och ta fräcka bilder på sig själva och fordonen innan det var dags för lunch. Efter denna fick de en timmes föreläsning av Marcus Nilsson från rekryteringsenheten på P7 om Sveriges historia när det gäller militära utlandsinsatser, hur militären ser ut idag jämfört med förr och hur hotbilden har förändrats med åren.

DSC_8742

Detta avrundade den här höstens slutövning och ungdomarna transporterades hem med bussar medan instruktörerna hade ett avslutande möte innan de också skiljdes åt för den här gången. En lyckad och bra genomförd övning som gav ungdomarna en rejäl inblick i deras uthållighet och mentala styrka. Många var de som ville ha mer av de stressiga momenten för de kände att det var både roligt och nyttigt för dem själva. Det kommer de säkert att få på kommande övningar.